Förra måndagen kom rapporterna om att en kvinnlig självmordsbombare hade dödat sex personer och skadat ett 30-tal i Volgograds distrikt. Detta är den första större attacken i Ryssland utanför Norra Kaukasus sedan den mot Domededovo-flygplatsen 2011. Självmordsbombaren ska vara en 30-årig kvinna från Dagestan (också hemrepublik för Boston-bombarna) som var fru till Dimitri Sokolov, en rysk wahhabist som “försvann” under 2011. Hon är då den senaste i raden av “svarta änkor” i Ryssland som, enligt Ria Novosti, dödar 60 personer årligen.
Detta drar uppmärksamheten till att det är en attack i det centralare delarna av Ryssland snarare än i Kaukasien. Detta kan antingen betyda att det blir svårare att nå effekt med attentat i Norra Kaukasus på grund av Rysslands ökande säkerhetssatning inför OS eller att man vill öka effekten av attentaten genom sprida osäkerheten i hela landet där kostnaderna för att utföra attentaten är lägre. Säkert en blandning av de två. Vad som är klart är att det föder in i de etniska spänningarna som avhandlades i onsdags (intressant kan vara att jämföra med STRATFOR’s analys som landade mycket nära min: lite flashigare, men lite ytligare om du frågar mig).
Attentatet ger naturligtvis vatten på nationalistkvarnarna. Dagen efter utsattes en muslimsk ledare för ett attentat där två Molotov-cocktails slängdes in i hans hus. Navalny berättade efter upploppen i Biryulyovo att invandringen från Centralasien, Södra och Norra Kaukasus var anledningen och retweetade utrop som “Ryssland åt ryssarna” och “Ryssland förstår bara en brutal tsar”. Intressant att notera är att han inkluderar Norra Kaukasus som är en del av Ryssland och att förhindra rörligheten för sina egna medborgare är en ganska prekär sak att göra.
Detta leder oss till ytterligare en poäng av Anatol Lieven; Ryssland är fast i ett dilemma mellan ha och inte ha Norra Kaukasus. Å ena sidan är det nästa otänkbart att ge upp sin territoriella integritet, men å andra sidan är Ryssland fast i ett moment-22 där man vill behålla Norra Kaukasus utan att integrera det. Lieven gjorde det väldigt intressanta jämförelsen med hur Frankrike hade sett ut idag om man hade ett Algeriet sammankopplat fastlands-Frankrike. Hade algerierna integrerats fullt ut och vilka problem hade dess integration lett till i det franska samhället? Skillnaden mot Ryssland är deras postkoloniala problem återfinns inom sina egna gränser och man kan bara inte ta skeppen och segla ifrån det.
—
Utan att på långa vägar här gått djupt nog på alla aspekter kommer ett par korta bedömningar kring situationen. På kort sikt riskerar givetvis risken för terrordåd i Norra Kaukasus på grund av OS och den ökade belöningen för att genomföra attentat, dock ökar Rysslands säkerhetssatsning på motsvarande nivå. Samtidigt kommer den förvärrade våldsspiralerna i Norra Kaukasus – och speciellt om de fortsätter spridas in i Ryssland – leda till ökat momentum för nationalistiska krafter som ej hindras av regimen som snarare tvärtom föder rörelsen trots sitt långsiktiga behov att stävja den för att hålla samman landet och få igenom sina utrikespolitiska mål.
På lång sikt när OS har passerat kommer dilemmat att fortsätta om än med mindre fokus. Ska Norra Kaukasus vara en del av Ryssland måste den socioekonomiska situationen förbättras och regionen måste integreras. Här kan Tjetjenien möjligen utgöra en modell där politisk vilja tillsammans med ekonomiska medel gjort att det är idag den lugnaste republiken i Norra Kaukasus (repressionen till trots). För att bryta terroristgrupperna möjligheter till rekrytering behövs det finnas starka institutioner som kan bidra med den social rättvisa (inklusive för övergrepp och övervåld) och det tillhörighetstänk som wahhabism/salafismen lockar unga män med. Detta är något som i dagens trender ser mer och mer avlägset ut.
Snart kommer OS att börja plockas upp av jorunalister även och det kommer bli en intressant tid, eller vad tror Ni?
OAJonsson 
One thought on “Europas dödligaste konflikt: Slutsatser”