Idag släpptes nyheten av Mikael Holmström i SvD (hans chat här) om att ryska bombplan hade avvikt mot Sverige och Gotska Sandön och Sverige hade ej haft några flygplan på incidentberedskap (det var långfredagen) och NATO hade skickat två flyg från Litauen som skuggat planen från håll (DN, Aftonblaskan, Expressen 1, 2).
Det incidenten betonar är det desto viktigare att se förhållandet mellan Sverige och Ryssland som två entiteter som försöker påverka varandra politiskt genom olika medel, snarare än att Ryssland skulle invadera Sverige. Johan Thunberger spekulerar i SvD att Ryssland visste, genom underättelseinhämtning, att Sverige inte hade någon beredskap vid detta tillfälle och ville betona det. Denna typ av aktivitet sänder flera och tydliga signaler från Ryssland till Sverige. Man känner sig trygg att demonstrera en militär överlägsenhet och brister i svensk förmåga. Jag har skrivit tidigare om hur det svensk-ryska förhållandet och militärmaktens roll kan förstås.
Annika Nordgren-Christensen poängterade på Twitter att detta var nog kontraproduktivt från rysk sida om man ser NATO och dess utvidgning som det främsta hotet mot Ryssland. Jag ser provokationerna främst drivna av inrikespolitisk logik med vetskapen om att NATO objektivt inte skulle utgöra något hot mot Ryssland i sig, utan enbart för extraterritoriell maktutövning. Från det perspektivet kan det snarare ge ökat bränsle till de delar av det ryska etablissemanget som tjänar på denna typ av problem och på Rysslands militära upprustning. En ytterligare intressant aspekt som slog mig var att det var trots allt NATO-plan som tog vid och följde de ryska planen när den svenska incidentberedskapen var sänkt. Vad säger de om Sveriges militära alliansfrihet i ryska ögon?
För övrigt försvarar sig Carl Bildt med att vi svarar inte på allt. Som Oplatsen påpekar missar detta poängen, i detta fall hade vi inte möjlighet att välja att svara, för vi saknade beredskap.
Uppdatering 20.36 länklista (Tack Skipper!):
Bloggar: Skipper, Cornucopia 1 2, Westerholm 1 2, Väpnaren, Staffan Danielsson, Borneo, Sjätte mannen 1, 2, Gyllenhaal, Rolf K Nilsson, Mikael Jansson
#svfm
OAJonsson 
Det kan ju vara så att de inte övar för att visa styrka också vidare. Det kan vara mycket enklare än så. De kan öva för att detta ärvad de kommer att göra i ett visst läge. Dessutom genomförde de en liknande övning i asien emot amerikanska mål ungefär samtidigt.
Ja, det går ju inte att utesluta, som övar strider man.
Hej Oscar, jag har ett mindre frågebatteri runt denna händelse, och jag hoppas att du kan bringa lite klarhet i det hela.
Jag får inte ihop den ryska logiken. Om vi utgår från att det säkerhetspolitiska vakuumet som Sverige representerar är i Rysslands intresse, så är det märkligt att uppträda på ett sätt som i längden riskerar att leda till svensk satsning på försvaret och/eller ansökan om NATO-medlemskap.
Eller ligger inte vakuumet i Rysslands intresse?
Eller är det rent ett av många sätt att bygga upp spänningar i väst för att motivera den egna försvarssatsningen?
På vilken nivå tas beslut om denna typ av övningar?
Sveriges tolkning borde rimligen bli olika beroende på var beslut om sådana övningar fattats. Om det är ett beslut på politisk nivå så blir vår tolkning ganska långtgående. Om det endast är ett beslut inom den militära hierarkin så bör väl tolkningen bli att det endast handlar en normal övning av förmågor och därmed mindre dramatisk?
Sedan kan man ju undra hur försvaret tänker när man i efterhand försvarar att inte skicka upp incidenten och markera ”vi har sett er – åk hem”. Om vi inte skickar upp en jaktrote när strategiska bombplan är på väg mot Sverige, när ska vi då göra det?
Förresten kanske vi borde kolla lite noggrannare under ytan den närmaste tiden, det borde ju vara logiskt att från rysk sida att följa upp det hela med att köra ubåt längs svenskt territorialvatten…
Hej Fredrik, kul att du frågar!
Jag tror att din första paragraf och tre frågor har ett lite för rationellt och logiskt förhållningssätt i alla dem. Även om Ryssland ofta spelar tydliga realpolitiska mål så symbolvärdet att känna sig starka och som en stormakt kanske viktigare än “objektiv” säkerhet. Sverige utgör inget militärt hot mot Ryssland vare sig innan eller utanför NATO, det vet Ryssland. Jag tror revanchismen spelar stark roll, förudmjukelsen efter Sovjetunionens fall, Rysslands ekonomiska kris och ett Västligt inblandandei rysk politik och Västs bortseende av Ryssland från högpolitiken är något som lämnat sur smak. Dessa minnen vill man sudda bort.
Angående beslutsnivå är det svårt att säga, jag kan bara spekulera. Under presidenten, rimligen högsta militära ledningen. Då får vi komma ihåg att civil kontroll över militären hände eg. inte förrän ca:2003 och om det är fullbordat än idag är svårt att spekulera. Det är svårt att se Ryssland som en enhetlig aktör för övrigt. Politiska maktblock, militärledning, militärindstriella komplexets ledning består alla överlappande och skiftande allianser som det är svårt att hålla oordning på. Men denna händelse var e.g. inte så gigantisk som den framställs i Sverige, det var internationellt vatten och denna typ av aktivitet har ökat mycket sedan egentligen 2007. Min gissning, motsv. insatschefen kanske.
Jag gissar att Carl Bildts lugna reaktion beror på att han är tvärsäker på att det var en småskalig provokation (som bara blir provokation om man då blir provocerad, nu skedde ju det tydligt)
Ja, mer transparens i alla slags kränkningar av Sveriges territorium är önskvärt…
Gav det svar på allt?
Tack för klargörandet – allmänt positionerande och återupprättande av nationell stolthet är en logik så god som någon.
Jag håller med om att det i Sverige sker en överdramatisering av själva händelsen, detta trots att den verkliga dramatiken ligger att händelsen (återigen) exponerar att Sverige saknar kompetenta och potenta strukturer som på politisk nivå hanterar försvars- och säkerhetspolitik. Den äkta eller spelade förvåningen hos försvarsutskottets ledamöter är farlig, patetisk och föga förtroendeingivande.
Jag är heller inte särskilt oroad över att vi inte har 30 (?)-minuters beredskap 24/7 – mig veterligen har vi endast haft detta (med flyg) under ett fåtal perioder under kalla kriget och det nuvarande läget motiverar knappast kostnaden. Men just i fallet med anflygande Backfire hade det nog varit lämpligt att visa flaggan.
Frågan som till slut blir hängande i luften är samma som hängt i luften de senaste 50 åren – hur ska vi uppnå ett tillstånd där den politiska nivån tillmäter försvars- och säkerhetspolitik ett sådan vikt att frågorna hanteras utifrån realistiska utgångspunkter och av kompetenta strukturer med ett reellt inflytande.
Vare sig de ryska stormaktsintressena tillvaratas av kommunister i Lenins och Stalins efterföljd eller av det nya, putinska Storryssland i vardande så är internationell expansion en given del av kompotten. Gamla Sovjet lade en stor del av världen under sig, antingen direkt eller genom ombud. Putins och Medvedevs Ryssland har börjat i liten skala med att utöva påtryckningar kopplade till energiresurser och gasledningar samt med att sätta sig på det demokratiska Georgien. Härnäst väntar måhända Ukraina och Baltikum, vem vet? I bakgrunden skymtar vice talmannen i den ryska Duman, Vladimir Zjirinovskij, som förklarat att såväl de baltiska staterna som Finland – möjligen också Sverige – bör införlivas med Moder Ryssland. Nu förefaller till och med våra egna militärstrategiska tänkare sent omsider ha vaknat upp ur dvalan och sagt sig vilja stoppa den svenska nedrustningen.
Känns ju lite smått oroande att sverige vill lägga ner hela försvaret. Då kan ju praktiskt taget ryssland bara tåga in i Sverige.